Alla fotografer har sin bekvämlighetszon där man vet att man tar sina bästa bilder. Denna zon kan vara olika beroende på situation. Inom det ingår vilket objektiv man helst använder. Inomhus i studion har jag mer och mer hållit mig hyggligt exklusiv med mitt 85 mm-objektiv. Det är ett riktigt vasst objektiv som ger möjlighet till skarpa, men samtidigt ändå mjuka bilder. För mina utomhusbilder är det desto mer vanligt att jag väljer mitt 70-200 mm-objektiv. Det ger en vacker bokeh (förenklat beskrivet som "suddig bakgrund") och ger en fin återgivning av den man fotar (dess motsats är vidvinkelobjektiv som har en tendens att förstora det som är närmast i bild, vilket leder till större näsa och något skeva ögon).

Idag testade jag på något helt annat, tämligen långt utanför boxen och bekvämlighetszonen. Jag satte ett 600 mm-objektiv på kameran och lät barnen leka fritt. Objektivet väger på en del, och när man har en brännvidd på 600 mm är man tämligen långt ifrån den man fotar. Bilden jag visar i artikeln är på cirka 20-25 meters avstånd.

Ett kul experiment, men jag håller mig framöver till mitt 70-200 mm-objektiv 🙂